Update? ^^,
Det finns mycket man går omkring och funderar på om dagarna, eller nätterna.
Oavsett vad, försöker man alltid bearbeta sina problem, bekymmer, eller bara vardagliga ting.
I tankar, eller i drömmarna.
Men om man är som mig, gör man väl både och. Det är lättare att försöka bearbeta något sorts problem, om dagarna med tankar. Än att sova oroligt, för att man inte mår bra, eller drabbas av mardrömmar på grund av diverse olika ting.
Jag vet än idag, inte vad som är vad i mitt liv. Jag vet ett fåtal saker, som är säkra. Men samtidigt, hur kan man någonsin vara säker på allting?
Att jorden är rund, vad vet vi om det? Det kan lika gärna vara en reducerad bild?
Eller att kungen egentligen heter Karl Gustav? Han kanske heter Torsten och jobbar som vaktmästare på en gymnasieskola? ^^,
Men men, varför ska man egentligen betvivla allting i livet?
Är man säker på någonting så får man vara det istället för av betvivla..
Jag har fått för mig att vissa saker ska man bara ha tålamod för, invänta livets överraskningar.
Man kan inte alltid begära att saker ska ske på en gång..
Och man är alltid älskad, bara att invänta rätt stund, att träffa personen på. Och om man träffar just DEN som man är menad att leva med och älska hela tiden livet ut.
Då är det ingen brådska, med att hitta den. För man kommer aldrig kunna veta, vem man är menad att vara med.
Det kan endast tiden själv utvisa, right? =)
Sen kanske man ändå sitter där, och funderar, är deppad, nedstämd och bara jävligt ledsen.. För att man känner sig ensam.
Det är i sådana stunder, man ska vara lycklig över vad man redan har, inte vad man kan eller kommer få.
För ska man få någonting, så kommer det, så småningom.
<3
Jag är bara just nu väldigt lycklig, över mina vänner, min familj.
Att jag lever och finns, för dem, och framför allt - MED dem.
Jag har min familj, min mamma, min lillebror, mina vänner, Madde, Sami, Becca m.fl.
Och jag älskar dem alla. Vad vore jag väl utan dem?
Finns inga svar, vem skulle kunna svara?
Kanske jag vore totalt meningslös, värdelös, misslyckad och puckad - mer än vanligt vill säga XD
Änglar och demoner kommer alltid hemsöka allas liv, på det ena eller andra viset. Gäller bara att skilja gott från ont. Och lära sig leva med omvärlden.
Fast det bästa är, att börja vänja sig, att leva med;
Sig själv =)
Oavsett vad, försöker man alltid bearbeta sina problem, bekymmer, eller bara vardagliga ting.
I tankar, eller i drömmarna.
Men om man är som mig, gör man väl både och. Det är lättare att försöka bearbeta något sorts problem, om dagarna med tankar. Än att sova oroligt, för att man inte mår bra, eller drabbas av mardrömmar på grund av diverse olika ting.
Jag vet än idag, inte vad som är vad i mitt liv. Jag vet ett fåtal saker, som är säkra. Men samtidigt, hur kan man någonsin vara säker på allting?
Att jorden är rund, vad vet vi om det? Det kan lika gärna vara en reducerad bild?
Eller att kungen egentligen heter Karl Gustav? Han kanske heter Torsten och jobbar som vaktmästare på en gymnasieskola? ^^,
Men men, varför ska man egentligen betvivla allting i livet?
Är man säker på någonting så får man vara det istället för av betvivla..
Jag har fått för mig att vissa saker ska man bara ha tålamod för, invänta livets överraskningar.
Man kan inte alltid begära att saker ska ske på en gång..
Och man är alltid älskad, bara att invänta rätt stund, att träffa personen på. Och om man träffar just DEN som man är menad att leva med och älska hela tiden livet ut.
Då är det ingen brådska, med att hitta den. För man kommer aldrig kunna veta, vem man är menad att vara med.
Det kan endast tiden själv utvisa, right? =)
Sen kanske man ändå sitter där, och funderar, är deppad, nedstämd och bara jävligt ledsen.. För att man känner sig ensam.
Det är i sådana stunder, man ska vara lycklig över vad man redan har, inte vad man kan eller kommer få.
För ska man få någonting, så kommer det, så småningom.
<3
Jag är bara just nu väldigt lycklig, över mina vänner, min familj.
Att jag lever och finns, för dem, och framför allt - MED dem.
Jag har min familj, min mamma, min lillebror, mina vänner, Madde, Sami, Becca m.fl.
Och jag älskar dem alla. Vad vore jag väl utan dem?
Finns inga svar, vem skulle kunna svara?
Kanske jag vore totalt meningslös, värdelös, misslyckad och puckad - mer än vanligt vill säga XD
Änglar och demoner kommer alltid hemsöka allas liv, på det ena eller andra viset. Gäller bara att skilja gott från ont. Och lära sig leva med omvärlden.
Fast det bästa är, att börja vänja sig, att leva med;
Sig själv =)
